Årets turnering utmärker sig som den med det minsta startfältet hittills. Bara dagar innan kom anmälde en tredjedel av deltagarna förhinder. Det beslutades därför att årets spel inte skulle vara handikappgrundande. Samtidigt föreslogs en turnering senare i år i Nynäshamn, vilket vi med spänning väntar på att se om vi kan samordna. Fredagen innan årets turnering bjöd på kraftiga vindar men en ganska lugn överfärd för den (något mansvaga) svenska delegationen. Vindarna var kvar vid tid för utslag på lördagen, molnen log täta och gräset var blött av nattens regn.
Första arton spelades på korthålsbanan, blåsten gjorde många slag svårbedömda men på det stora hela får spelarna ta på sig sina egna misstag. Till exempel öppnade Daniel med ett utslag till höger ruff på första hålet, vilket skulle komma att kosta honom hela tre slag. Det skulle ta till sjunde hålet innan han hämtat in de slagen. Pelle öppnade med stitt enda par på väg ut. Tredje hålet blev ett lågvattenmärke när bägge spelarna slog sina utslag så illa att bollarna bedömdes vara ospelbara, att bägge spelare sedan inte bara missade green utan dessutom fick inspel över bunkern gjorde inte saken bättre. Det ska sägas att Pelles korta spel fungerade över förväntan hela dagen men att han istället skulle komma att tappa många slag på andra delar av spelet. Från hål sex till nio spelade bägge bra men Daniel lyckades få in två par och tog därmed in två slag. När de första nio hålen var spelade var Pelle i ett slags ledning.
Pelle öppnade starkt på väg in, med tre par i rad vilket var den längsta parsviten under dagen. Misslyckandet på trettonde hålet, sex slag (efter ett ospelbart utslag), gjorde att Daniel kunde ta in halva ledningen. När Pelle sedan hade ett katastrofhål på fjortonde, par 4, där bollen var i terrängen två gånger och inte föll i koppen förrän efter nionde tillslaget tog Daniel till ledning med två slag. Ledningen drygades ut på nästa par 4, sextonde, efter att Pelle räddad sig ur terrängen en gång och ruffen en för att sänka bollen på sjunde slaget. Daniel ledde nu med fyra slag, Pelle kämpade sig dock till ett par på sjuttonde för att ta sig till tre slags underläge vilket skulle bli slutresultatet då bägge spelare landade på sex slag på artonde.
Efter att Pelle tillräknat sig ett bonusslag justerades resultatet till en tvåslagsvinst för Daniel på korthålsbanan. Pelle slog fem par, Daniel tre. Pelles sämsta hål var fem över par, Daniels tre över.
Långhål
Nytt för i år bestämde vi oss för att spela andra rundan på långhålsbanan. Även om första nio hålen gick bra för bägge spelarna, skulle det snart bevisas varför vi håller oss på korthålsbanan. Totalt noterades det fyra par, två för Pelle och två för Daniel, på de nio hålen ut. Daniel får här en liten eloge för att ha gjort par på nionde hålet vilket är ett par 5 hål. Vid halva banan spelad ledde Pelle på 50 slag över Daniel med 53.
Sista nio gick inte riktigt lika bra som första halvan. Kanske var det tröttheten som slog till eller så var vi helt enkelt inte bättre. Pelle fick nio slag på både hål 10 och 11, åtta slag på hål 13 och 14 och avslutade med nio slag på artonde hålet. Daniel fick åtta slag på hål 11 till 13, tio på hål 14 och avslutade med 8 slag på artonde. Summan blev 64 slag för Daniel och 66 slag för Pelle in och 117 slag totalt för Daniel och 116 för Pelle.
Med bonusslag för Pelle noterades han för en tvåslagsvinst på långhålsbanan. Daniel klarade sig med sämst fem slag över par medan Pelle lyckades få till sex över på ett par 3.
Totalt blev det alltså helt jämt och ingen segrare kunde utses. Besvikelsen till trots ser vi alla fram mot nästa års turnering. Kanske blir det till och med en extra tävling innan dess då Gustav som inte kunde komma i år slängt ut en halv inbjudan till Nynäshamn och ett varv eller två på en “pay and play”-bana. Pelle har även funderingar på om Uppsalas “pitch and putt”-bana skulle kunna husera en tävling. Får se om väder och schema låter något av de alternativen bli verklighet i år, annars finns ju alltid en vår eller sommar nästa år innan det är dags att styra kosan mot Åland igen.
Som en fotnot kan rapporteras att Ålands hav i princip låg blank som ett nybonat golv för återfärden till Sverige. Ingen klagade.